Idag är känslorna många, inte riktigt men nästan som för ett år sedan. För ett år sedan blev jag väckt av pappa tidigt på morgonen och fick ett riktigt mardrömsbesked. Min älskade farmor hade tagit sitt sista andetag och lämnat oss här nere med ett enormt tomrum. Jag säger inte att det är lättare idag, men idag är jag starkare. Jag lever fortfarande med detta enorma tomrum i mitt hjärta, men jag lever för henne. För jag vet att hon inte vill att jag ska deppa ihop totalt, jag vet att hon vill att jag ska ha ett leende på läpparna och må bra. Hon finns alltid med mig oavsett vad jag gör och hon stöttar mig genom allt, bara på ett annat sätt än förr.

Farmor var min bästavän, ingen var som henne och ingen kommer någonsin vara det heller. Hon var speciell, så mycket bättre än alla andra. Jag kan inte sätta ord på saknaden, på alla känslorna jag har just nu. Jag känner hur ögonen tåras. Jag saknar henne, men inte bara farmor som den underbara person hon var, jag saknar att visa henne saker och veta att hon är stolt över mig, veta att hon blir glad av att träffa mig och veta att hon skulle kunna göra allt för mig. Det är så sorgligt att det är så mycket som hon missar, lucian, gymnasievalet, studeneten, mina barn (om jag får några), min mann (om jag träffar någon), mitt bröllop (om jag gifter mig), resten av mitt liv, alla små glädjande händelser. Jag skulle göra vad som helst för att hon skulle får vara med om det. Men jag vet att hon ser allt, bara från en liten annan vinkel, från himmlen, där ifrån har hon full koll.

Fuck Cancer, älskade farmor 2013-01-23

Jag saknar dig min ängel ❤️