Idag har varit en riktigt surisdag. Jag har varit sur över nästan allting sen klockan 12 idag av många olika anledningar. Va till och med så arg ikväll så att jag började böla över en sak men skolan. Allting bara brast men det blir så ibland. Dock har jag en fin vän som fick mig på andra tankar direkt så nu är det typ bra igen... Tur att jag har honom, annars hade mina dagar inte varit speciellt positiva och jag hade dött av uttråkning var kväll...

Idag va vi på bio med klassen och en annan nia. Kollade på någon konstig film om två brödrar som skulle fly till Amerika och hitta superman... Sjukt konstig var den. Sen hade vi typ tre lektioner till men jag kunde verkligen inte koncentrera mig, va så sjukt arg så jag gjorde inte spciellt mycket... Dock har jag precis gjort allt hemma istället.

I eftermiddag har jag typ sovit och lite så. Tror att mitt lilla utbrott berodde på trötthet också, och stress. Jag känner mig så stressad hela tiden men jag vet inte varför, jag vet inte vad jag är stressad över... 

det va någonting mer jag skulle skriva men jag vet inte vad så ha det bra!

Vad är det för samhälle vi lever i egentligen?

Alla ska hela tiden vara mycket bättre än alla andra. Man konkurrerar om nästan allt man gör. När blev livet en tävling egentligen? Man ska leva och njuta, inte leva efter alla andras villkor med behovet att alltid göra allting så mycket bättre än alla andra. 

Tränar man så lägger man upp en bild på sociala medier, äter man nyttigt så lägger man upp en bild, städar man så lägger man upp en bild, bakar man så lägger man upp en bild... Ja ni förstår vad jag menar. Men vad är meningen med det egentligen? Är det så viktigt att alla andra får reda på hur duktig man är? Betyder all beröm och uppmärksamhet så mycket? Är det så viktigt att faktiskt skryta så fort man gör någonting?

Facebook bombas av inlägg där man berättar om allt man har gjort i minsta lilla detalj och helst så berömmer man sig själv så mycket som möjligt. De flesta kunde likabra ha skirvit "gud vad jag är duktig" för det är egentligen det man vill ha fram.

Det roligaste eller mest komiska av allt är att de som håller på såhär är kvinnor över 25år. Har man inte viktigare saker att göra då?

Visst, skitkul att du har tränat eller bakat eller vad du nu har gjort men varför skulle alla andra bry sig?

Är det ens konstigt att så många tjejer drabbas av t.ex ätstörningar eller depressioner? De får var dag leva med allt detta. Leva med att även den smalaste tvunget måste äta den nyttigaste maten m.m bara för att man inte vill vara sämre än någon annan? I dagens samhälle lever vi med sjuka krav utan att ens tänka efter själva.

Idag är en suris dag och därför fick jag mig en liten tankeställare. Tycker att detta är sjukt...